När livet inte vill samarbeta..

Stör mig på att livet ibland inte vill bli som man vill, eller rättare sagt att det blir som man verkligen inte trodde att det skulle bli. Vill bara inte vara den jag är. Fast finns inget jag kan göra åt det jag känner, det är ju den jag är. Å mina känslor är de jag har, ska vara glad för att jag kan känna iaf :)

Fast önskar bara jag kunde känna som förut, som det var innan. Innan jag började tänka.
Varför skulle jag vara dum nog att göra det? Kunde jag bara inte låta det vara?

Men gjort är gjort och det blir nog bäst såhär, även om det gör att många tårar har och kommer falla.

Allt kom så snabbt, som en blixt från en klar himmel som slår ner en. Får en att ramla omkull.
Men är skönt att den inte tog kål på mig, att jag klarade mig och att jag håller på att resa mig och damma av tröjan. Jag kommer stå starkare kvar efter det här. Efter allt..

"Kommer aldrig lämna din sida"