Blicken från fel person

Möter min blick i fönstrets smutsiga glas. Ögonen känner jag igen, men resten är okänt för mig. 

Vad är det för ansikte? Vad är det för kropp?

Är som att jag har hamnat i någon annan. Som att jag har fått en ny kropp. 

Men att det blev fel, väldigt fel. Hur kunde det bli så här? 

Kommer jag någonsin kunna känna mig hemma?

Ser konturerna av min stora grova kropp som lyses upp av det varma mjuka ljuset. 

Utanför de skyddande väggarna är allt bara en grå massa. Den vanliga stressen flyger förbi hit och dit när människorna går med raska kliv över markens alla vattenpölas utanför fönstret. 

Idag har varit första dagen på länge som det har varit plusgrader. Håller kylan på att släppa sitt hårda grepp om vårt avlånga land?

Alla röster inne i cafét blir till ett otydligt brus när tankarna börjar fly verkligheten. Tappar uppfattningen om tid och rum. Så befinner jag mig i min egen värld.

Men går inte länge innan jag slängs tillbaka till verkligheten. Det som väckte mig var skäggstubben jag kände när handen stöttade mitt huvud som kändes ovanligt tungt. Varför finns det här? 

En tjej ska ju inte ha så mycket skäggväxt. Men nu blev jag ju aldrig någon tjej. 

Är en fånge i denna kropp. I en kropp som inte är min.

Börjar leka med tanken om att befria min själv från dess fängelse när jag tar sista klunken av mitt kaffe som nu blivit iskallt.