Det svala regnet faller försiktigt ner och smeker min kropp.
Som långsamt börjar kännas tyngdlös när jag sakta glider ner i vattnet.
Cm för cm börjar jag att sväva, gravitationen verkar upphöra och jag finner mig själv flytandes under vattenytans knottriga yta.
Världen runt omkring förvandlas och blir nu en otydlig dimma som omsluter mig.
Vattnet stillar sig långsamt över mig förutom regnet som ständigt bryter vattnets mjuka skal.
Hör min tunga puls som långsamt verkar upphöra medan tankarna flyter iväg.
Som ur en dröm vaknar jag och kommer på att jag är under vattnet.
Till min förvåning hör jag inte min puls, eller jo. Men den är inte sig lik. Nu mer som ett susande som kommer förbi lite då och då.
Ögonen börjar bli tunga och det känns som att jag ska somna, falla in i drömmarnas värld igen. Då jag känner en hur en eld växer sig starkare i lungorna, som får mig att simma mot verkligheten igen, ytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar