Livet

Vad är egentligen livet när man ständigt hoppas på att det ska ta slut.
När man varje morgon vaknar med en önskan om att att det här ska bli sista dagen.
När man varje kväll hoppas på att man inte kommer vakna upp igen.

Är livet värt att leva om man ständigt känner så?

Många säger att det är en sådan otrolig tur att jag inte lyckats begå självmord de gånger jag försökt, men kan ju säga att det bara blir ett ännu större helvete för mig.
Livet håller sig fast i mig som en sjukdom som inte går att bota.

Förstår inte de som pratar om att livet är en gåva och att det är så fantastiskt. Livet har så länge jag kan minnas bara varit ett straff för mig.
Men ett straff för vad? Önskar bara någon kunde ge mig det svaret.