Så mycket som aldrig kommer ur mig trots att jag vill, så mycket känslor som stängs inne. Vill bara öppna min käft och skrika. Men kommer ändå inte finnas någon där som hör. Ingen som vill höra.
***
Blev utskriven från sjukhuset idag, så otroligt skönt att bara kunna gå ut hur man vill. Är konstigt att man inte uppskattar det mer i vanliga fall. Ska försöka uppskatta det lilla i vardagen mer nu.
Ska förresten nog göra så när våren har kommit lite mer att jag packar en lätt liten packning och lite mat. Sen är det bara ut i skogen som gäller. Inget tält eller så. Tror man kommer uppskatta tak över huvudet lite mer efter att leva så någon vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar