Snart bär det av

Ni kommer nog inte får höra något av mig i ett antal dagar, ska ju till Spanien och lär inte ha tillgång till internet osv. Ska bli skönt att komma iväg lite, att få byta miljö.
Hoppas bara inte att det kommer vara för varmt, men är rädd för det. Jag tycker det nästan är för varmt här i Sverige så lär inte bli bättre längre söderut.
Men men, finns inte så mycket att göra åt det.

Hoppas ni har det jätte bra nu när det äntligen blivit sommar efter den långa vintern. Vi hörs snart igen

Inge Lightroom för mig

Tog bara en dag för mig att inse att jag kommer jobba smidigare med Camera Raw istället för Lightroom. Så jag avinstallerade det. Så nu är jag tillbaka till mitt gamla arbetssätt.
För er som inte förstår vad jag pratar om så är det två olika Raw (filformat) konverterare.

Va inne i stan idag för att lämna in mitt objektiv, fick det tråkiga beskedet att jag inte kommer få ett nytt utan att de måste skicka in det för lagning. Så blir inte att det kommer med till Spanien. Hade köpt objektivet just till den här resan så känns lite surt. Men får klara mig på andra objektiv så länge.
Funderar på om jag ska ta med mig endast mitt nya fasta 50mm eller om jag ska ta med mitt 28-75mm.
Kan inte riktigt bestämma mig.
När jag ändå var i stan så köpte jag nya örhängen, både en ny töjning (12mm) som jag ska använda i slutet av augusti. Blev även ett nytt för det vanliga hålet i högeröra. En ring blev det, tycker den va fin. Kanske kommer upp någon bild på det i framtiden.

Plötsligt blev jag mycket visare

Grattis till mig idag, fyller nitton.
Om det inte var för min familj så hade jag helt glömt att det var min födelsedag innan alla kommentarerna på facebook kommer upp.
Födelsedagen är inte direkt något speciellt längre, en dag som alla andra.
Men är ju alltid lite trevligt med presenter och uppvaktning.
Spenderade större delen av dagen med finaste Elin i Hagaparken. Det var tänkt att vi skulle fota en massa men blev mest chill i solen. (och en del i skuggan ner det blev alldeles för varmt för oss)
Så brännan fick sig en liten omgång iaf.

 Hittade att det var ett fabrikats fel på mitt nya 17-40mm objektiv.
Känns lite jobbigt att hitta en skada på en av linserna inuti objektivet. Så finns inte ens en chans att de i butiken kommer påstå att det är en skada som jag orsakat när jag åker in imorgon för att lämna den för reparation.
Fast är synd att jag märkte det nu, åker snart till Spanien och vet inte om jag kommer hinna få tillbaka objektivet innan dess. Men får klara mig på mina andra små bebisar.

I was happy once

Vafan är det för fel på mig?
Allt är fel på mig. Känns inte som att jag orkar med det länge till.
Blickar, ord. Det blir som slag, slag som går djupt in i själen.
Jag är så otroligt svag, har ingen mur runt mig. Allt jag gör är att sätta emot lite när någon hotar mig.
Men jag kan inte stå stadigt då heller. Faller ihop så fort du vänder bort blicken.
Vill vara glad igen, men det går bara inte. Hur mycket jag än försöker så fortsätter mörkret att finna sin väg in i min själ.

Människor är som rosor, alla har sin blommor och alla har sina taggar.
Men känns inte som att någon tycker att min blomma är tillräckligt fin för att man ska klara av att hålla i stjälken med taggarna som verkar vara gigantiska.
Ingen verkar vilja ha mig nära. Bara få lyckas hålla om mig utan att få händerna fulla av taggarna.

Vill vara lycklig igen.

Från baksätet i en raggarbil

Vinden leker med håret och helgen som varit spelar upp sig som en film i huvudet.
Men den ljuva rocken från högtalarna drömmer jag mig tillbaka till kvällen innan.
En trevlig tid, ett botemedel mot tankarna.
Jag var lite skeptisk till om jag skulle klara av tiden hemifrån när jag satt på det övre planet i den blå bussen ut mot landet. Om jag inte skulle klara av att hålla tankarna i schack.
Men nu med facit i hand så borde jag utmana mig oftare. Träffa mer människor.
För det leder oftast till något bra, till att man kan känna sig lite hemma.

You have to take a picture that noone else can take

"Bilder, osorterade"

Letade igenom hela datorn efter en bild som jag ska sälja. Va lite kul att hitta alla andra små projekt som jag haft.
Här kommer en av de 1000tals bilder jag kollade igenom innan jag hittade det jag skulle ha.


Måste bara säga att det känns så otroligt bra att något vill ha min bild på sin vägg hemma.

Stugan i helgen

Va i stugan i helgen, va ganska trevligt att komma bort.
Ger lite lugn i själen av att vandra i skogen utan andra ljud runt omkring.
Men blev lite väl lite många myggbett.. Och inte blev det bättre för att jag skulle ta mina speciella bilder där jag ligger näck i skogen..
Fast det var lätt värt det, bara titta på bilden. Känns konstigt att vara stolt över något jag själv gjort.

Här kommer en annan bild, den är helt oredigerad. Jag har inte gjort något krux med den alls förutom att jag har ändrat kontrasten lite och gjort den svartvit. Kan ni lista ut hur det blev som det blev?

The pain won't go away

Även om det blivit lite lättare med livet på senare tid så är det fortfarande jobbigt.
Så jobbigt att jag har tankar på att avsluta det till och från.
Är så mycket ångest som kommer och spökar i mitt huvud.


För er som oroar er, det behöver ni inte göra. Jag kanske inte är så jätte bra på att ta hand om mig själv, men jag kommer inte ta mitt liv.
Verkligen inte nu när jag äntligen har fått något att se fram emot.

Borde ha något fint att säga..

Är han vuxen nu?

Är hemma igen efter några dagar nere i Lund där jag var med och firade brorsans examen.
Va riktigt kul att träffa hela familjen, va länge sen sist.
Nu är mer än 5år av plugg gått mot ett slut. Nu är det ut i vuxen livet för Martin.
Är stolt över att han lyckades med allt.

Blickar i nacken

På senare tid har jag fått utstå många blickar från människor jag mött. Många dömande blickar.

Ögonen talar om att det är bättre än mig, att det är fel på mig.

Att jag borde vara mer som alla andra. Men hur är egentligen andra?

Ska jag vara mer dömande?

Jag gav dig min variation av sanningen

Känner pulsen som hammarslag mot tinningen. Det sticker i huden, snart är allt över.
Ligger och vrider mig i sängen med remmen hårt om halsen.
Snart är lidandet slut, snart blir allt äntligen lugnt.
Ögonen sluter sig långsamt och det blir mörkt. Allt jag kan känna pulsen som långsamt blir svagare.
Det är bara tomt, det känns tomt.
Avsaknaden av en själ satte sina spår.
Utan att märka det stiger händerna mot halsen. De lossar på remmen trots att jag vill ha kvar den.
Allt kommer tillbaka som med en blixt. Jag kan känna den pulserande smärtan från tinningen igen.
Försöker om och om igen. Men mina händer går inte att stoppa. De låter mig inte glida iväg.

Nu i efterhand vet jag inte om jag är lycklig eller sur över att jag inte kunde få glida iväg till en annan plats.
Där allt ska vara lugnt.

Leva med känslan av att vilja dö

Det är något jag och många andra behöver ta varje dag, att inte känna att det finns en plats här för mig.

Önskar bara att det fanns något man kunde göra åt det snabbt.

Om jag bara kunde göra så att allt blev bra, men skulle inte använda det på mig själv om det bara var en engångs grej. Skulle ge det till en av de få som bygger upp mitt liv.

Håll kvar där inne kära du, det blir bättre. Jag lovar!

Även om det är mörkt nu så kommer vi ta oss ut i ljuset tillsammans. Lämnar dig inte kvar här.