Jonas Borgdén

De finns människor som verkar tro att jag har gjort val som lett mig till där jag är idag.
Det är inte riktigt så det är, det är inte jag som gjort de valen.
Innan nästa gång du säger något om vad man borde göra, tänk på att många inte valt att vara i det ställe där de är.

Jag var bara ett barn, men det brydde du dig inte om.
Var med om saker barn aldrig inte ens borde veta finnas, inte ens vuxna får utsättas av det.
Men det hände mig.
Det var mycket som hände.
Jag blev ensam.
Lämnad av alla de jag litade på.
Mobbad av de som kallas för kompisar.
Trakasserad av de som kallas för förebilder.

Jag dog då, jag låste in känslorna djupt inom mig. Ingen skulle få veta vad som hänt.
Nu, så många år efter så börjar de låsta portarna rosta. De börjar släppa igenom lite i sprickorna.
Folk vänder ryggen till när de får se det lilla som kommer ut.
Få förstår något alls.

Innan du säger något, tänk igenom att det kan komma som ett slag för den andra.

Och ja, jag söker hjälp. Men den hjälpen jag får har jag svårt att ta emot. Vill inte bli sviken eller lämnad igen. Så jag håller mig för mig själv.
Ensam stark sägs det...
Ensam stark..