7 april 2013

Ett andra jag

Jag försvinner bort i mina drömmar, långt bort där det inte finns några spår av det som hänt. Bort till en plats där jag är fri. Fri från kraven, fri från måsten, fri från dömande blickar.
Till en plats ute, ute i ljuset. Känner gräset som kittlar under mina nakna fötter när jag går långsamt fram. Det är så ljust att allt försvinner, vart kommer allt ifrån?
Höjer blicken och ser att det är natt. Stjärnorna lyser klart trots det starka ljuset. Hör ett svagt ljus, som en viskning som bärs fram av vinden. Det smeker mitt öra, letar sig in och sätter igång trumhinnan. Ljuv musik hörs, som av en orkester av stråkar.

Med en smäll bryts allt och det blir tyst. Ljuset drar sig snabbt tillbaka och nu kan jag se vart det kommer ifrån. Det är jag som är ljuset. Men nu är mer av en svag lyckta som sotat igen och knappt vill släppa ut några strålar.

Jag blir rädd, rädd för mig själv.
Blir tyngdlös när jag ser mig själv, flyter upp och svävar över mig när ett andra jag kommer gåendes.
Han tar mina armar, leder mig bort. Får mig att göra saker som jag inte vill. Får mig att slita upp huden på min arm. Hör hur jag suckar lätt när blodet börjar rinna ner längs min handled.

Lika snabbt som det försvann kommer musiken tillbaka, de mjuka tonerna smeker hela min kropp och ljuset kommer tillbaka. Men en liten del av mig blev kvar i mörkret, fast av det jag gjorde.

En del som nog aldrig kommer hitta ut igen, varför gör jag så här mot mig själv om och om igen?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar