6 juni 2013

Jag gav dig min variation av sanningen

Känner pulsen som hammarslag mot tinningen. Det sticker i huden, snart är allt över.
Ligger och vrider mig i sängen med remmen hårt om halsen.
Snart är lidandet slut, snart blir allt äntligen lugnt.
Ögonen sluter sig långsamt och det blir mörkt. Allt jag kan känna pulsen som långsamt blir svagare.
Det är bara tomt, det känns tomt.
Avsaknaden av en själ satte sina spår.
Utan att märka det stiger händerna mot halsen. De lossar på remmen trots att jag vill ha kvar den.
Allt kommer tillbaka som med en blixt. Jag kan känna den pulserande smärtan från tinningen igen.
Försöker om och om igen. Men mina händer går inte att stoppa. De låter mig inte glida iväg.

Nu i efterhand vet jag inte om jag är lycklig eller sur över att jag inte kunde få glida iväg till en annan plats.
Där allt ska vara lugnt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar